Deltagar presentationer

[mattiaslindberg]

Eftersom vi alla som skall vara med på Flodens källa inte känner varandra sedan tidigare förslår jag att den som vill kan skriva en kort presentation av sig själv här.
För att föregå med gott exempel börjar jag själv.

[mattiaslindberg]

Jag heter Mattias Lindberg och bor i Lund. Jag har spelat rollspel länge och lajvat nästan lika länge men med ett uppehåll under senare delen av 90 talet. Men sedan 2003 försöker jag åka på minst ett större lajv varje sommar.

Det jag fastnat för med lajv är att berätta en historia tillsammans och att delta och uppleva ett äventyr inifrån. Jag fördrar intensiva scener med starka känslor för de inblandade karaktärerna. Jag provar också gärna andra former av deltagandekultur som improvisationsteater och att delta i Karnevalståg.

Min relation till Japansk historia är framförallt Akira Kurosawas samurajfilmer och Kazuo Koike & Goseki Kojimas serier som Lone Wolf and Cub.

Flodens källa har väkt ett intresse för shamanism och andetro hos mig så det ämnet håller jag på att läsa in mig på just nu.

Jag kommer att spela O’majo från byn Kayui (Den äldste bland de naturkunniga) på lajvet.

[elenaria]

Ett utmärkt initiativ!

Mitt namn är Amanda, och det räcker med förnamnet. Folk kallar mig Elenaria. Min bas för närvarande ligger i Visby, på Kalkatraz, då jag kände att jag behövde en dos hemma efter att ha sett världen. Jag har bott i Japan, pluggat mig till en kandidatur (nå, skall ha in uppsatsen och slicka stövlar först) i språket och skulle vilja syssla med min iai utan att behöva oroa mig för pengar till hyra och dylika trivialiteter. Det var längesedan jag hade några rosaskimrande drömmar om Japan, och jag står inte ut med skrikiga, upprepande animéer eller den verkliga motsvarighetens flickor, däremot förförs jag glatt av Himura Kenshin i OAVn, läser 1300 år gamla dikter och beskådar körsbärsblomningen på plats.

Jag har inte spelat rollspel sedan jag var liten, men tillräckligt länge för att nicka allvetande om någon nämner Drakar och Demoner (och naturligtvis tro att de menar nittioettan). Vampirelajv startade på ön så det började jag med, innan jag sedan fick en fantastisk start med Rishnas Rike in i resten av lajvvärlden. Lajvande sker alldeles för sällan, dvs minst två gånger om året. Jag hoppas och tror att Ashika skall tillföra något nytt, med sin inriktning på det mer österländska, men ses annars i min fulla rätt som alv.

Som nörd på många områden har jag dock en svaghet för fantasy framför scifi, och ses drälla runt på såväl W40K-händelser som tygaffärer, någon enstaka gofffffklubb och vikingamarknader. Jag är överförtjust i Medeltidsveckan men innerligt trött på att folk tar med sig pass, försöker växla till den lokala valutan, undrar vad vi gör på vintern och missar att det heter "i Visby" och inte "på".

Jag tycker om stridskonster, men inte att slåss. På lajvet kommer jag vara del i okiyan Kanzumes följe.

[Kristian Samuelsson]

Ett trevligt initiativ, det håller jag med om. Innan jag själv faller in måste jag dock framföra ett par varningens ord:
Berätta inte för mycket om era roller. I ashikakampanjen försöker vi använda oss av riktad information, vilket betyder att varje grupp och varje deltagare bara får reda på det som hen behöver för att kunna skapa sin roll och spela på sin kultur. Detsamma gäller även de olika följenas sammansättning. Den gyllene regeln är att om din roll anslagits bland sökta roller på hemsidan, då är det okej att presentera dig som den rollen här på forumet. Annars vill vi be dig att avstå.

Båda tidigare presentatione föregår f.ö. med utmärkta exempel.


Sådär. Vidare till presentationen:

Jag heter Kristian Samuelsson, är född och uppövuxen i Vänersborg och bor sedan sju år i Göteborg, dit jag flyttade 1999 för att plugga japanska vid Göteborgs universitet. Efter ett år av den trevliga verksamheten gjorde jag lumpen 10 månader i Skövde. Sedan jag kom tillbaka därifrån har jag pluggat på civilingenjörsprogrammet i datateknik på Chalmers.

1991 hade jag min första date med det då rykande färska Drakar och Demoner, tredje utgåvan, och blev omedelbart biten. Sedan dess har jag varit en hängiven rollspelare, som älskar allt från stereotypisk fantasy till det allra mest allvarsamma friformsspel. För mig är karaktärsgestaltningen allt.

Mitt första lajv var Drakvår som gick av stapeln 1996, ett synnerligen arketypiskt fantasylajv med orcher, alver (enstaka), trollkarlar, demoner och värdshus. Det var kallt som tusan att gå omkring i bara en skjorta i (glansig!) polyestersatäng och en tunn vapenrock i lakansväv. Efter detta har jag varit på fler lajv än jag kan komma ihåg, och mina lajvambitioner har ständigt ökat. Jag tycker inte att "prettolajv" är ett fult ord, utan blir snarare lockad än bortskrämd av fraser såsom "höga utrustningskrav", "riktad information" och "endast blankvapen".

För mig handlar lajv om upplevelser; att känna, att utforska och att andas mystik och stämning i en rik och levande värld. Starka känslor, inlevelse och den förblindande illusionen av en annan plats och ett annat liv är det som fascinerar mig mest med lajv.


Det som fascinerar mig med just Ashika, är mycket känslan av pionjärsanda; att försöka sig på något som mig veterligen ingen annan har gjort, åtminstone inte på samma seriositetsnivå. Ashikalajven blir inga särskilt stora lajv, men våra ambitioner ligger istället åt att göra upplevelsen för de som deltar desto mäktigare.


På Flodens källa kommer jag troligen att spela en bonde från byn Kayui, men vi har ännu inte slutgiltigt spikat exakt hur arrangörsrollerna skall se ut för att bäst kunna hjälpa upp lajvet.

[Erik Pihl]

Säger som Kristian, bra initiativ!

Vill bara tillägga, att fastän du som skriver här spelar en roll som är anslagen, så NÄMN INGA DETALJER. Inte mer än typ "Det är jag som är matlagerskan för ...".

Erik Pihl heter jag för den som missat det. Doktorerar på Chalmers i Göteborg. Jag kommer finnas som spelande i Kayui-följet, så gott som jag hinner under lajvet.

Har väl lajvat i en sju år nu och kommer inte från rollspelskretsar. Istället halkade jag in i lajv när jag läste på folkhögskola och vi hade en borg i närheten (lilla blygsamma Bohus Fästning . Vi lånade den, hyrde kläder och fick tag på lite rekvisita från SVT, och så arrade jag och några vänner lajv där. Från den stund jag gick inlajv första gången och traskade uppför de tunga ektrapporna med ringbrynjan svändandes runt låren, och kom in i en sal där adelsherrar och allvar rådde, så har jag varit förälskad i lajv.

Lajv är det ultimata interaktiva handlingen. Det finns inga tärningar eller datorer, allt sker här och nu, som i verkligheten. Det som kan upplevas i en månbelyst skog på lajv kan svårligen upplevas på något annat sätt. En levande dröm. En dröm om att vara någon annan, i ett annat sammanhang, långt bort från den grå vardagen.

Men kanske mest av allt gillar jag lajv för lajvarna. Här har jag nog hittat de mest trevliga, pålitliga, mysiga och vettiga människor jag vet. Det är en subkultur som präglas av så mycket positivt, att en nästan höjer på ögonbrynen om två lajvare skulle börja bråka. Nåväl, jag är väl lite blåögd, men lajv är en underbar social grej. Att det är relativt jämställt i både ieologi och deltagarsiffror är en stor fördel.

Jag kom in i Japansvängen via anime, framför allt mästerregissören Miyazake. Så småningom så upptäckte jag allt mer den spännande kultur som funnits i det gamla Japan: att allt utfördes med estetik och perfektion istället för hastverk, att de vördade och imiterade naturen istället för att som våra förfäder se den som en fiende som måste besegras. Det finns en stillsamhet och meditativ stämning i det gamla Japan som tilltalar mig. Samtidigt är det en enormt hård och brutal kultur som kräver lydnad och disciplin utan ifrågasättande, något jag inte tycker är riktigt lika trevligt, men väl intressant.

Att arra lajv i Ashika är en naturlig följd av att ha lajvat där själv. Att vara ett resande följe fungerade sådär, det blev mest internt spel. Ashikaner funkar ganska dåligt på vanliga fantasylajv. Då återstod bara att arra ett eget lajv. Visst är det en härlig pionjärkänsla: det här gör vi först! Det känns också helt rätt att göra en sådan här relativt väl underbyggd kampanj; det skulle kännas som en hädelse mot kulturen att hafsa ihop något snabbt. Nu får istället kampanjen mogna fram tillsammans med er som skall spela i den, vilket jag tror kommer ge den en komplexitet och ett djup som få lajvvärldar har, och som kommer ge känslan av att vi verkligen befinner oss i ett levande och pulserande rike.

Vi ses i Ashika!

//Erik

[Hanna]

Hanna heter jag och jag bor i Lund sedan 2001 då jag började plugga Ekosystemteknik här. Nu håller jag som bäst på att försöka sluta med just det; bli klar med min sista uppsats och hitta ett vettigt jobb. Det är spännande.

Mitt första lajv var upptakten till kampanjen Eldarna i Vargand 1998. Tillsammans med en kompis hade jag försiktigt och föga framgångsrikt utforskat rollspelandets värld och nu ville vi prova på ett riktigt lajv. Exakt vad de innebar förstod vi nog inte innan (vi ringde ner den stackars arrangören "Men hur GÖR man då?" tills han skaffade oss en fadder), men väl där var vi fast. Sedan dess har intresset hållit i sig, och liksom Kristian ökar mina ambitioner med de lajv jag åker på ständigt.

Egentligen halkade jag nog mest bara in i Ashika på ett bananskal då projektet först var i en Lundaförenings regi. Jag har aldrig varit någon Japan-nörd, men Ashikanernas ovanliga sinnelag är fashinerande att försöka gestalta. Nu återstår bara att se om vi lyckas förmedla till er vad det är vi uppskattar så med de där knepiga typerna i landet Ashika.

[emil]

Hejsan ! Presentationer, var det, ja.

Jag heter Emil Bernhardsson och bor i Länna strax norr om Uppsala. Jag är utbildad lärare i Trä/metallslöjd och Engelska och jobbar för tillfället som resursvikarie. Att samla på mig olika hantverkskunskaper har blivit något av en hobby i sig, och det finns längre inte så mycket som jag inte kan fixa på något vis.

Lajv har jag hållit på med mer eller mindre hela livet. Jag och mina vänner skuttade runt i skogen och fantiserade ihop spännande äventyr, och jag blev bara glad när jag senare fick veta att det finns ett par tusen galningar till som också tycker det är roligt. Mitt allra första ordentliga ('hrm') lajv var Vinsala Vårstämma som gick av stapeln i Dalarna för en massa år sedan.

Intresset för Japan och japanska traditioner har länge legat och viskat i bakhuvudet, och det är underbart att äntligen få leva ut den inre ashikanen. Frågan är ju varför man uppskattar den japanska kulturen..? Inte är den värst snäll, och heller inte någon tungviktare när det gäller att vara betydelsefull för omvärlden. Men kanske är det just detta, att all denna brutalitet samsas med den mest underbara finkultur och eftertanke på en så liten markyta.

Jag tycker nog om Ashika allra mest för alla de människor som strävar för att få illusionen så bra som möjligt. Men givetvis älskar jag också landet Ashika för dess bakbundna traditioner, dess charmiga tjockskalliga befolkning och all stolthet och mod som lurar bakom pudrade näsor och uppsatta frisyrer.

På Flodens Källa kommer jag spela i Kanzumes följe. Min roll där lämnar jag öppen tills vidare.


Vi syns i det vackra Fukushi
/
Emil

[bravebravesiremma]

Jag heter Emma och kommer att spela assistent och lärling till byns O'majo (naturkunnige).

Gotlänning som gick ut Filmgymnasiet i somras och nu pluggar diverse intressanta högskolekurser på distans och fördjupar sitt kunnande i absurt långa sovmornar och deadlinestress. Just nu läser jag Litteraturvetenskap, kreativt skrivande, håller på att avsluta en grundkurs i arabiska och ska påbörja en grundkurs i arkeologi.

Rollspel och lajv existerade överhuvudtaget inte i världen där jag växte upp (och jag kommer sannerligen från en annan värld: den södra gotländska landsbygden...) men jag lyckades upptäcka det och famla mig ut i lajvsverige för fem år sedan ungefär. Mitt bästa lajv hittils är utan tvekan Kejsartemplet förrförra sommaren, men jag har goda förhoppningar på Ashika...

Intresset för Japan finns defintivt, men är inte lika fanatiskt som mitt intresse för att läsa och skriva, lajva, sova, resa och dricka thé samt på senare tid att leka med små fig-, eh jag menar Warhammer 40k. Jag tycker om det konstnärliga, vackra och ändå exakta i den japanska kulturen, och det ska bli en stor utmaning att spela någon som har en så totalt annan grunduppfattning mot mig, men ändå kommer att likna mig själv på andra sätt.